Hanna

Nu ligger jag här i min säng i Trollhättan, det är tyst och det enda som hörs är mina andetag, fläkten i datorn samt mitt knapprande på tangenterna. Har egentligen ingenting att säga i detta inlägg mer än att det verkligen är sista helgen som jag tillbringar i detta hus, vet inte om det till och med är sista gången jag är i Trollhättan men något säger mig att jag en dag kommer komma tillbaka till denna stad, även att jag kanske inte gillar den så mycket.

Det känns så konstigt att jag redan har varit här i ett halvår, halvåret som jag själv trodde skulle bli det längsta i mitt liv blev det snabbaste. När jag flyttade hit ville jag inget annat än att åka tillbaka, åka tillbaka till alla mina vänner, familjen, pojkvännen, till min hemstad, Jönköping. Men nu när jag sitter här och tänker vill jag verkligen, och jag menar det, verkligen inte tillbaka någonstans. känns som om att jag lika gärna ta mina saker och åka till Haparanda eller något liknande. Inte för att jag vill vara kvar här men jag vill ut, ut på äventyr och hitta ett ställe där jag kan bo, leva och utvecklas.