Trender 2010
Frisyren som vi inte trodde skulle komma tillbaka är här igen, pottfrillan. Jag hoppas verkligen att den inte stannar för länge och jag tycker egentligen att pottfrillan gjorde sitt på 60-talet med The Beatles samt på 90-talet . Men tydligen ska männen klippa sig som den gamla stil-ikonen Nick ifrån Backstreet boys, igen.
Många tjejer undrar säkert hur deras mode ser ut under 2010, ska ni spara ut håret eller är det kort som gäller.
Frisyrerna som gäller kommer inte skilja sig jätte mycket ifrån hösten. Det kommer mest bara läggas till några detaljer så som den långa luggen till den kort klippta nacken och undercut-klippningen.
Dessa frisyrer har varit med ett tag men har då bara setts som något udda, som något som sticker ut från mängden. Men nu har det blivit en trend.
Dessa frisyrer har varit med ett tag men har då bara setts som något udda, som något som sticker ut från mängden. Men nu har det blivit en trend.
Något som kommer vara 2010 när det gäller håret kommer att vara korta, svart färgade frisyrer. Denna frisyren kommer att bli populär eftersom att det går att göra så många olika varianter av den, med eller utan lugg, uppklippt och flikigt, rak bob eller nätt pixie-kort. Allt funkar.
Pixie-frisyren som har varit med ett tag nu kommer att hänga med oss under 2010 också, tänk Agyness Deyn för att få en super snygg pixie-frisyr. Men för er som har tröttnat på den och vill göra något nytt kan spara ut luggen och göra en undercut. Undercuten kan vara på ena eller båda sidor eller hela. Kommer lägga upp lite bilder så att ni ska förstå men tänkt Rihanna i slutet av 2009.
För er som kanske inte vill göra det mest drastiska med håret kan alltid satsa på mittbenan eller zick-zackbandet som var mycket populärt på vårt kära 90-tal.
För er som kanske inte vill göra det mest drastiska med håret kan alltid satsa på mittbenan eller zick-zackbandet som var mycket populärt på vårt kära 90-tal.
Bakåtkammat hår är något som kommer synas på många personer i vår, kort eller långt spelar ingen roll.
Skulle man tycka att det blir för "slickat" kan man alltid tuppera på hjässan.
Vi satsar också på mycket slarviga stilar i vår, med mycket tupperingar och slarviga lockar, samt "dagen-efter" flätan som ska sitta lite snett. Flätan som håller luggen på plats kommer även stanna kvar in på vår nya årtionde.
Rosetten som redan började synas lite smått i slutet på 2009 kommer att bli mycket större 2010 och då menar jag verkligen större, desto större desto bättre.
Lev din dröm
Fick ett halsband i julklapp som det står "lev din dröm" på som verkligen fick mig att tänka till.
Lev din dröm, låt orden få passera dina läppar och känn smaken av rädsla, lycka, kärlek, ångest, glädje, allt! Känn smaken av alla känslor på en och samma gång.
Vägen till sin dröm är inte alltid lätt och man kommer med all säkerhet stöta på många motgångar och svårigheter. Men ju närmre man kommer drömmen, efter varje litet steg känner man mer och mer lycka och glädje. Och efter varje motgång man tar sig igenom kommer man känna en så stark lycka som inte går att förklara med ord.
Många tänker säkert "men vad är det för mening om det om det inte fungerar och blir som jag vill". Svaret är då så fånigt enkelt så att man inte tänker på det men hade du verkligen tyckt att det var så roligt om du inte behövde kämpa något eller ens lyfta ett finger för att ta dig dit du vill.
Jag kan ärligt säga att jag själv tänker så var och varannan dag, att allt är meningslöst och att jag ska ge upp. Men jag lever min dröm och jag har ett mål och jag vet också att jag inte skulle tycka att det var så kul om jag inte fick kämpa någon gång, hade jag inte fått kämpa hade jag inte vetat att jag vill detta så mycket som jag vill, jag hade inte fått känna mig stolt över att jag klarar steg för steg mot min dröm.
Fick ett kedjebrev en gång för inte så länge sen där det stod:
Nästet av unga örnar lyssnade hängivet till Mästar Örnen som förklarade sin bedrift.
Detta var en viktig dag för örnarna. De förberedde sig för deras första egna flygtur från nästet som varit deras trygghet .
Det var dags att förverkliga deras öde.
”Hur långt kan jag resa?” frågade en av örnarna
”Hur långt kan du se?” svarade mäster Örnen.
”Hur högt kan jag flyga?” frågade den unga örnen
”Hur långt kan du sträcka dina vingar?” frågade mästar örnen
”Hur långt kan jag flyga?” fortsatte den unga örnen
”Hur lång bort är horizonten?” svarade Mästaren tillbaks
”Hur mycket skall jag drömma?” frågade örnen
”Hur mycket kan du drömma?” sa den gamle kloke örnen och log
”Hur mycket kan jag uppnå?” fortsatte den unga örnen
”Hur mycket kan du tro?” ifrågasatte mästar örnen
Frustrerad av skämtet, begärde den unga örnen att få svar på varför den gamle vise örnen inte svarade på frågorna
”Det gjorde jag” sa mästar örnen
”Ja, men du svarade dem med frågor.” sa den unga örnen
”Jag svarade på dem det bästa jag kunde.” sa mästar örnen
”Men du är ju Mästar Örnen. Det är meningen att du skall kunna allting. Om du inte kan svara på dessa frågor -vem kan det?
”Du.” svarade mästar örnen
”Jag? Hur?” nu var den unga örnen förvirrad.
”Ingen kan säga till dig hur högt du kan flyga eller hur mycket du kan drömma. Det är olika för varje örn. Bara Gud och du själv vet hur långt du kan nå.
Ingen på hela jorden vet din potential eller vad som finns i ditt hjärta.
Du själv måste svara på det. Det enda som håller dig tillbaks är din egen fantasi.
Den unga örnen sa lite förbryllad, ”vad skall jag göra?”
”Titta mot horizonten, bred ut dina vingar och flyg.”
Så gör det du med. Titta mot horizonten, bred ut dina vingar och flyg!
För djupt inom oss alla finns det ett frö av storhet.
Julafton
Kommer ni ihåg när man vad liten och julen var den största dagen på året för många barn.
Man satt uppe kvällen innan och tittade på bingolottos uppesittarkväll, myste med sin familj och fördrev tiden eftersom att man inte kunde sova och när man väl somnat så vaknade man tidigt på julaftonens morgon.
Då det första man fick syn på i ögonvrån var ett morgonpaket som fick än att hoppa upp ur sängen och slita bort julpappret.
Och lyckan blev inte direkt mindre när man upptäckte att marken, taken, träden, allt var vitt av snön.
Ögonen tindrade när man satt och tittade förväntansfullt på granen, och när föräldrarna inte såg på smög man sig fram och klämmde lite på klapparna och om man var riktigt nyfiken kunde det till och med hända att man försökte öppna paketet lite försiktigt i hörnet. Dagen gick och man tittade på kalle anka som var lika spännande varje jul, efter det skulle tydligen tidningen köpas och tomten kom på besök, tänk att pappa eller farfar alltid missade tomten varje år, hur lyckas man. Man öppnade paket och blev lyckligast i världen desto fler julklappar som öppnades. Man blev aldrig besviken på vad som låg under granen.
Men såhär vackert och kärleksfullt är det inte för alla, i världen finns det nästan två miljarder barn som kämpar mot sjukdom, fattigdom och svält. Fler än vart fjärde barn och ungdom känner ångest över julhelgen eftersom många föräldrar dricker på julen. Jag kan verkligen inte förstå att det alltid ska drickat i överdrivet stora mängder under högtiderna, inte bara julhelgen utan alla speciella helger som vi firar. Jag vet att många barn hellre vill ha en så enkel och billig julklapp som nykra föräldrar än den senaste status prylen från teknikmagasinet.
Det låter kanske lite för klatschigt att säga att vi kan ändra på detta, men faktum är att vi verkligen kan göra något åt att det är många barn far illa och förändra det till något mycket bättre som alla barn är värda.
Tycker verkligen att Unicef:s idé som dom har är helt kanon. Ni har säkert sätt det på reklam eller hört talas om att man kan ge pengar till orginisationen och få ett bevis som man sedan kan ge bort till någon. Det är en sådan julklapp som visar vad julen egentligen handlar om, att ta hand om varandra!
Det är tråkigt och upprörande att inte alla tänker såhär och att julen inte längre är en högtid som går ut på att umgås och ge kärlek. Men i vilket fall som helst så vill jag önska er alla en riktigt god jul.
Man satt uppe kvällen innan och tittade på bingolottos uppesittarkväll, myste med sin familj och fördrev tiden eftersom att man inte kunde sova och när man väl somnat så vaknade man tidigt på julaftonens morgon.
Då det första man fick syn på i ögonvrån var ett morgonpaket som fick än att hoppa upp ur sängen och slita bort julpappret.
Och lyckan blev inte direkt mindre när man upptäckte att marken, taken, träden, allt var vitt av snön.
Ögonen tindrade när man satt och tittade förväntansfullt på granen, och när föräldrarna inte såg på smög man sig fram och klämmde lite på klapparna och om man var riktigt nyfiken kunde det till och med hända att man försökte öppna paketet lite försiktigt i hörnet. Dagen gick och man tittade på kalle anka som var lika spännande varje jul, efter det skulle tydligen tidningen köpas och tomten kom på besök, tänk att pappa eller farfar alltid missade tomten varje år, hur lyckas man. Man öppnade paket och blev lyckligast i världen desto fler julklappar som öppnades. Man blev aldrig besviken på vad som låg under granen.
Men såhär vackert och kärleksfullt är det inte för alla, i världen finns det nästan två miljarder barn som kämpar mot sjukdom, fattigdom och svält. Fler än vart fjärde barn och ungdom känner ångest över julhelgen eftersom många föräldrar dricker på julen. Jag kan verkligen inte förstå att det alltid ska drickat i överdrivet stora mängder under högtiderna, inte bara julhelgen utan alla speciella helger som vi firar. Jag vet att många barn hellre vill ha en så enkel och billig julklapp som nykra föräldrar än den senaste status prylen från teknikmagasinet.
Det låter kanske lite för klatschigt att säga att vi kan ändra på detta, men faktum är att vi verkligen kan göra något åt att det är många barn far illa och förändra det till något mycket bättre som alla barn är värda.
Tycker verkligen att Unicef:s idé som dom har är helt kanon. Ni har säkert sätt det på reklam eller hört talas om att man kan ge pengar till orginisationen och få ett bevis som man sedan kan ge bort till någon. Det är en sådan julklapp som visar vad julen egentligen handlar om, att ta hand om varandra!
Det är tråkigt och upprörande att inte alla tänker såhär och att julen inte längre är en högtid som går ut på att umgås och ge kärlek. Men i vilket fall som helst så vill jag önska er alla en riktigt god jul.
Volympulver
Det finns hur många volymprodukter som helst och det kan verkligen vara jätte svårt att hitta rätt bland hyllorna i affären och på salongerna.
En sak som jag rekommenderar varmt för er som vill ha volym och luftigt hår är volympulver.
Sedan dust-it kom med sitt volympulver har flera märken kommit efter med sina egna varianter av volympulver.
Detta är från lakmé K.Style och heter chalk hottest och är ett matt volymbyggande pulver som skapar volym och luftighet i ditt hår.
Jag har detta och tycket att det och dust-it håller samma nivå fast denna är något billigare.
Hottest chalk säga även vara bätte för personer med långt hår vilket jag inte vet helt säkert eftersom att jag inte tillhör den gruppen. Den ska även passa på personer som har fett hår eftersom att den ger en matt effekt.
Du kan hitta den på salongerna för ett pris runt hundralappen.
Jag tycker verkligen att ni ska testa den och om ni fortfarande funderar på vad ni ska köpa för julklapp så är detta ett utmärk inköp.
Precis som med de andra volympulvren masserar du in det i hårbottnen i torrt hår och du får volym, luftighet och den ruffsiga känslan.
Det finns hur många volymprodukter som helst och det kan verkligen vara jätte svårt att hitta rätt bland hyllorna i affären och på salongerna.
En sak som jag rekommenderar varmt för er som vill ha volym och luftigt hår är volympulver.
Sedan Dust-it kom med sitt volympulver har flera märken kommit efter med sina egna varianter av volympulver.
Detta är från Lakmé K.Style och heter Chalk hottest och är ett matt volymbyggande pulver som skapar volym och luftighet i ditt hår.
Jag har detta och tycket att det och Dust-it håller samma nivå fast denna är något billigare.
Chalk hottest säga även vara bätte för personer med långt hår vilket jag inte vet helt säkert eftersom att jag inte tillhör den gruppen. Den ska även passa på personer som har fett hår eftersom att den ger en matt effekt.
Du kan hitta den på salongerna för ett pris runt hundralappen.
Jag tycker verkligen att ni ska testa den och om ni fortfarande funderar på vad ni ska köpa för julklapp så är detta ett utmärk inköp.
Precis som med de andra volympulvren masserar du in det i hårbottnen i torrt hår och du får volym, luftighet och den ruffsiga känslan.
Tiden springer iväg.
Nu är det inte alls lång tid kvar, hela 31 dagar om man ska vara exakt och vill man vara lite extra noggran så är det faktiskt bara 11 skoldagar. Vart har tiden egentligen tagit vägen?!
Det är ju tur att jag känner att jag har lärt mig något annars hade jag väl trott att detta halvåret bara var en bluff.
Kanske är det som man säger att tiden går fortare när mna har roligt, för de här 6 månaderna har varit de roligaste, mest betydelsefulla och mest lärorika i hela mitt liv trots att vissa dagar inte har känts så bra. Jag har verkligen utvecklats massor och känner fortfarande att detta är min grej, helt klart! Lägger upp några bilder på vad jag har gjort i skolan hittills.
Ibörjan tyckte jag det var skönt att tiden gick fort för att jag ville hem men nu vill jag vara kvar i skolan, kvar i tryggheten. Det är nu det gäller, nu ska jag ut i arbetslivet på riktigt, slutet efter gynmasiet går absolut inte att jämnföra med slutet utav denna utbildning. Men jag vet ju redan nu att det blir skolbänken om något år igen.
Tiden försvinner och blir minnen, och min tid på Svenska frisörskolan verkligen satt spår i mig som kommer följa med mig resten av mitt liv. För det var ju helt enkelt här som jag påbörjade min dröm.
Det är ju tur att jag känner att jag har lärt mig något annars hade jag väl trott att detta halvåret bara var en bluff.
Kanske är det som man säger att tiden går fortare när mna har roligt, för de här 6 månaderna har varit de roligaste, mest betydelsefulla och mest lärorika i hela mitt liv trots att vissa dagar inte har känts så bra. Jag har verkligen utvecklats massor och känner fortfarande att detta är min grej, helt klart! Lägger upp några bilder på vad jag har gjort i skolan hittills.
Ibörjan tyckte jag det var skönt att tiden gick fort för att jag ville hem men nu vill jag vara kvar i skolan, kvar i tryggheten. Det är nu det gäller, nu ska jag ut i arbetslivet på riktigt, slutet efter gynmasiet går absolut inte att jämnföra med slutet utav denna utbildning. Men jag vet ju redan nu att det blir skolbänken om något år igen.
Tiden försvinner och blir minnen, och min tid på Svenska frisörskolan verkligen satt spår i mig som kommer följa med mig resten av mitt liv. För det var ju helt enkelt här som jag påbörjade min dröm.
Jag, bloggarn ?!
Har försökt blogga tidigare men det har inte gått så värst bra, vet inte vad det kan bero på. Men nu gör jag ett försök igen och i denna blogg har jag tänkt skriva om mig själv, mina tankar och vägen till frisöryrket samt ge tips och råd om hårvård. Så får vi hoppas att jag blir en bättre bloggare när jag lägger koncentrationen på hår.
Jag heter Hanna Blom är 19 år och född och uppvuxen i jönköpingstrakterna. Men nu under mina studier på skolan bor jag i Trollhättan men som det ser ut nu om ingenting ändras flyttar jag hem till Jönköping i slutet av januari.
När jag flyttade hit, till Trollhättan var det första gången som jag skulle flytta ifrån min familj, bo ensam och inte räckte det med det utan det skulle bli en helt ny stad som jag inte fanns på min karta innan. Det var första gången som jag skulle klara mig själv och laga mat, städa, handla, och tvätta. Listan kan göras lång på alla måsten som finns när man bor ensam.
Till en början trodde jag verkligen inte att jag skulle klara av det, men det har jag gjort hittills och jag tror att jag ska klara av det i drygt 35 dagar till.
Det ska bli så skönt att äntligen få komma hem till min familj, vänner och pojkvän eller om man vill säga fästman vilket kanske stämmer bättre eftersom att vi förlovade oss den 27/7-09.
Fast det kommer att bli kämpigt för väl där hemma väntar 2,7 år som lärling innan jag får göra gesällen. Nästan tre år, det är en lång tid det men jag får kämpa för allt jag är värd, jag vet ju att det är det här som jag vill och då är allt, verkligen allt värt det.
Jag heter Hanna Blom är 19 år och född och uppvuxen i jönköpingstrakterna. Men nu under mina studier på skolan bor jag i Trollhättan men som det ser ut nu om ingenting ändras flyttar jag hem till Jönköping i slutet av januari.
När jag flyttade hit, till Trollhättan var det första gången som jag skulle flytta ifrån min familj, bo ensam och inte räckte det med det utan det skulle bli en helt ny stad som jag inte fanns på min karta innan. Det var första gången som jag skulle klara mig själv och laga mat, städa, handla, och tvätta. Listan kan göras lång på alla måsten som finns när man bor ensam.
Till en början trodde jag verkligen inte att jag skulle klara av det, men det har jag gjort hittills och jag tror att jag ska klara av det i drygt 35 dagar till.
Det ska bli så skönt att äntligen få komma hem till min familj, vänner och pojkvän eller om man vill säga fästman vilket kanske stämmer bättre eftersom att vi förlovade oss den 27/7-09.
Fast det kommer att bli kämpigt för väl där hemma väntar 2,7 år som lärling innan jag får göra gesällen. Nästan tre år, det är en lång tid det men jag får kämpa för allt jag är värd, jag vet ju att det är det här som jag vill och då är allt, verkligen allt värt det.
Detta är bara en början
Kan fortfarande inte förstå att jag har tagit ett stort steg in i verkligheten, in i det så kallade livet eller om man helt enkelt vill kalla det för kärriär. Ett steg in i drömmen kan man också säga om man vill låta lite mer poetisk vilket stämmer lika bra som in i verkligheten.
Den 17 Augusti 2009, samma sommar som jag tog studenten, började jag studera på Svenska Frisörskolan i Trollhättan. Jag minns att jag var väldigt nervös men vem var inte det. Samtidigt som fjärilarna krigade i magen så kände man en känsla av lycka, lyckan över att jag ska bli frisör. Detta var bara en början, en början som skulle pågå i 156 dagar.
Vid tre-års ålder var det första gången som jag yttrade mig om att jag skulle bli frisör, tre år kan ni tänka er att man redan då vet vad det är man vill när man knappt ens vet vad man heter. Kanske var lite att ta i, men ni fårstår tanken. Det är stort!
Det började med att jag klippa av allt hår jag kunde komma åt, lättast var mitt egna.
Kan tänka mig att mamma och pappa inte var så glada när deras dotter med det ljusa, långa, fina håret kom och visade upp sig med ett leende på som täckte större delen av ansiktet, och ena sidan var kappad med en kökssax vid hakan. Men jag nöjde mig inte med det, dockorna gick inte säkert. Mina barbie och den så kallade skrollan blev allt kortare och kortare och på den vägen är det. När jag gick i 9:an klippte jag en kompis för första gången vilket resulterade till att jag därefter klippte alla jag kände.
På gymnasiet gick jag på mediaprogrammet eftersom att jag inte kom in på frisör linjen.
Kommer ihåg när jag fick mitt besked om att jag inte kom in, hur jag bröt ihop och verkligen gick in i en deppig-period. Jag trodde då att det var ett tecken på att jag inte skulle klippa, så jag tog ett uppehåll men började lite smått men spännt eftersom att självförtroendet jag hade försvann när jag läste orden "tyvärr...".
Jag gick mina tre år på mediaprogrammet på Per-Brahe, sista terminen började jag fundera på vad som var mitt kall och vad jag skulle göra efter gymnasiet, jag minns att jag satt vid datorn och letade utbildningar då jag plötsligt hittade massa frisörutbildningar och jag kände direkt att detta är vad jag ska göra, det finns inget annat.
Jag lämnade in flera intresseanmälningar, blev uppringd och gick på intervju.
Minns det som igår när jag var på svenska frisörskolan.
Hur nervös man var resan upp, 16 mil. Ordet Trollhättan som då var laddat av spänning och förväntan när det passerade mina läppar. Tankarna som då for genom mitt huvud var många, mestadels räddsla för att jag inte skulle komma in, vilken besvikelse det skulle ha varit att än en gång få min dröm sönder sparkad framför mig.
Men det gick bra när jag var på skolan för att göra intagningsprovet, minns alla blandade känslor.
Jag gjorde personlighetstestet, sen skulle jag visa vad jag kunde på ett dockhuvud.
Haha, jag kände mig väldigt dum när jag stod där och drog igenom dockans hår med kammen.
Men all nervositet släppte när han berättade för mig att allt var perfekt och att jag inte behövde göra hela delen av provet.
Jag fick med mig intagningsbeviset direkt, han ville inte ens fundera en stund eller något.
När jag fick papperna i handen sa han "det är klart du ska gå på denna skolan".
Oden fick mig att le och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Den här dagen måste ha känts för mig så som det kändes för Erik att vinna idol i fredags, att stå där och känna att ens dröm börjar sätta fart. Att känna att detta bara är en början!
Den 17 Augusti 2009, samma sommar som jag tog studenten, började jag studera på Svenska Frisörskolan i Trollhättan. Jag minns att jag var väldigt nervös men vem var inte det. Samtidigt som fjärilarna krigade i magen så kände man en känsla av lycka, lyckan över att jag ska bli frisör. Detta var bara en början, en början som skulle pågå i 156 dagar.
Vid tre-års ålder var det första gången som jag yttrade mig om att jag skulle bli frisör, tre år kan ni tänka er att man redan då vet vad det är man vill när man knappt ens vet vad man heter. Kanske var lite att ta i, men ni fårstår tanken. Det är stort!
Det började med att jag klippa av allt hår jag kunde komma åt, lättast var mitt egna.
Kan tänka mig att mamma och pappa inte var så glada när deras dotter med det ljusa, långa, fina håret kom och visade upp sig med ett leende på som täckte större delen av ansiktet, och ena sidan var kappad med en kökssax vid hakan. Men jag nöjde mig inte med det, dockorna gick inte säkert. Mina barbie och den så kallade skrollan blev allt kortare och kortare och på den vägen är det. När jag gick i 9:an klippte jag en kompis för första gången vilket resulterade till att jag därefter klippte alla jag kände.
På gymnasiet gick jag på mediaprogrammet eftersom att jag inte kom in på frisör linjen.
Kommer ihåg när jag fick mitt besked om att jag inte kom in, hur jag bröt ihop och verkligen gick in i en deppig-period. Jag trodde då att det var ett tecken på att jag inte skulle klippa, så jag tog ett uppehåll men började lite smått men spännt eftersom att självförtroendet jag hade försvann när jag läste orden "tyvärr...".
Jag gick mina tre år på mediaprogrammet på Per-Brahe, sista terminen började jag fundera på vad som var mitt kall och vad jag skulle göra efter gymnasiet, jag minns att jag satt vid datorn och letade utbildningar då jag plötsligt hittade massa frisörutbildningar och jag kände direkt att detta är vad jag ska göra, det finns inget annat.
Jag lämnade in flera intresseanmälningar, blev uppringd och gick på intervju.
Minns det som igår när jag var på svenska frisörskolan.
Hur nervös man var resan upp, 16 mil. Ordet Trollhättan som då var laddat av spänning och förväntan när det passerade mina läppar. Tankarna som då for genom mitt huvud var många, mestadels räddsla för att jag inte skulle komma in, vilken besvikelse det skulle ha varit att än en gång få min dröm sönder sparkad framför mig.
Men det gick bra när jag var på skolan för att göra intagningsprovet, minns alla blandade känslor.
Jag gjorde personlighetstestet, sen skulle jag visa vad jag kunde på ett dockhuvud.
Haha, jag kände mig väldigt dum när jag stod där och drog igenom dockans hår med kammen.
Men all nervositet släppte när han berättade för mig att allt var perfekt och att jag inte behövde göra hela delen av provet.
Jag fick med mig intagningsbeviset direkt, han ville inte ens fundera en stund eller något.
När jag fick papperna i handen sa han "det är klart du ska gå på denna skolan".
Oden fick mig att le och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Den här dagen måste ha känts för mig så som det kändes för Erik att vinna idol i fredags, att stå där och känna att ens dröm börjar sätta fart. Att känna att detta bara är en början!
