Första inlägget som "vuxen".
Idag, måndagen den 30 Augusti, fyller jag 20 år. Ett stort steg in i vuxenlivet.
Just nu känns det inte som om det är någon större skillnad. Frågan "hur känns det att ha lämnat tonåren och blivit vuxen?" har jag redan fått höra några gånger och klockan har inte ens slagit 12.00. Hallå, ålder är bara en siffra ,jag kommer aldrig att bli vuxen. Även att jag är 20 år, snart gift och har större delen av mitt liv planerat, känns det som så att jag aldrig kommer känna mig vuxen...
Satt tidigare och läste lite vänners bloggar där de skrev om just deras 20 årsdag. De flesta skrev om deras åldersnoja över att de varken har körkort, lägenhet, jobb eller pojkvänn. Då slog tanken mig att jag har allt det där till och med snart en yttligare, glittrande ring som smyckar min hand. Borde jag känna ångest över att jag är 20 år och snart har gjort allt?
Tror inte så, just nu känns det som om att jag är en flicka, tjej, kvinna (kalla det vad ni vill) som är i mina bästa år.
Jag är så himla lycklig. Och det känns inte alls som om att det är efter 20 som allt bara går utför, snarare tvärt om. Känns som om att det är här allt börjar!
Just nu känns det inte som om det är någon större skillnad. Frågan "hur känns det att ha lämnat tonåren och blivit vuxen?" har jag redan fått höra några gånger och klockan har inte ens slagit 12.00. Hallå, ålder är bara en siffra ,jag kommer aldrig att bli vuxen. Även att jag är 20 år, snart gift och har större delen av mitt liv planerat, känns det som så att jag aldrig kommer känna mig vuxen...
Satt tidigare och läste lite vänners bloggar där de skrev om just deras 20 årsdag. De flesta skrev om deras åldersnoja över att de varken har körkort, lägenhet, jobb eller pojkvänn. Då slog tanken mig att jag har allt det där till och med snart en yttligare, glittrande ring som smyckar min hand. Borde jag känna ångest över att jag är 20 år och snart har gjort allt?
Tror inte så, just nu känns det som om att jag är en flicka, tjej, kvinna (kalla det vad ni vill) som är i mina bästa år.
Jag är så himla lycklig. Och det känns inte alls som om att det är efter 20 som allt bara går utför, snarare tvärt om. Känns som om att det är här allt börjar!
Kommentarer
Trackback
